- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
279

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 70. Skogsråt. Hulte. Skogsnufvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan taga hvad slags läte hon vill. När hon talår, är
det likväl alltid med hes röst. Stundom höres vid
den ensliga skogsbäcken ett klappande eller
smackande ljud; folket säger då, att det är Skogsnufvan,
som klappar byk. Äfven har man om våren fått
se snöhvita fläckar eller drifvor djupt ini den mörka
skogen. Wärendsbon säger då efter gammalt tal, att
det är Skogsnufvan, som breder sina kläder.

Skogsnufvan råder öfver villebrådet i skogen,
och det är derföre godt för skyttar och jägare att
hafva hennes vänskap. Man har ock mångfaldiga
sägner om jägare, som ställt sig väl med henne, så.
att de kunnat skjuta sä mycket vildt de velat. Äfven
hafva gamla skyttar haft för sed, att nedlägga en slant
på någon stubbe, till offer åt Skogs-råt, eller att i
skogen utsätta mat på någon sten eller stubbe. Hon
eger vissa skogsdjur, hjortar, rådjur, harar och
Ijärhanar (o: tjädrar), hvilka höra henne ensam
till. Dessa djur tros vara förtrollade, så att ingen
är i stånd att skjuta dem; och skulle äfven så hända,
har det intet godt med sig; ty då blir jagarens bössa
förgjord, så att han med henne icke vidare kan skjuta
rätt, utan han dertill brukar några serdeles konster.

Skogsnufvan söker på allt sätt få makt med
fflenniskor, som gifva sig ut i skogen. Den som går
i vildmarken må derföre se sig väl före. Hörer
han någon ropa sig vid namn, må han icke svara,
»ja», utan »boj!» ty Skogsnufvan vet alla
menniskors-namn och kanske är det hon som ropar. Svarar han
då »ja», så får hon straxt makt med honom, och i
detsamma slår hon till ett högt flatskratt, så att det
mngar i hela skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free