Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 81. Trädens väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morgon ett högre lif. Folket vet derföre ännu
förtälja om den tid, då stenen och alla träd i
skogen kunde tala.
Gick så, enligt Wärends-sägnen, bonden ut i
skogen för att hugga. Då sade trädet:
hugg inte mig,
hugg min syster!
och så hviska träden än i dag, när vinden susar i
löfven. — Så gick bonden till björken. Då sade
björken:
Sned min topp,
låt sitta min kropp!
Hugg mig ned vid roten!
Derför hamlar Wärendsbonden toppen på björkame
i många år, förr än han fäller sjelfva trädet. Eljest
sade björken också:
suger du min rot,
så suger jag din ko.
Och så sker det än i dag; ty om man tappar lake
af björken; så blir hon fattig på löf till foder åt
boskapen.— När bonden kom till alen, sade hon:
hugg inte mig;
för jag blöder!
Derföre när man hugger färskt ale, är safven än i
dag röd som en blod.
Med hvarandra inbördes lefde träden ett
oskuldsfullt naturlif. Den lummiga almen förhäfde sig om
sommaren öfver granen; men när vintren kom, var
det granens tid att yfvas. Träden kommo till och
med öfverens att välja sig en konung. Då tänkte
alla först på eken, eftersom hon är det största och
starkaste af alla träd i skogen. Men eken är aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
