Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 85. Heliga djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hane, hänvisar till samma gamla folkbruk. Likaledes
återfinna vi hanen, såsom röd eller förgylld
Kyrko-tupp, å den betydelsefulla tornspiran på våra svenska
medeltids-kyrkor. Alla spår hänvisa således till ett
forntida föreställningssätt, enligt hvilket hanens eller
tappens anseende för helighet förbinder sig med våra
faders uråldriga dyrkan af solen, ljuset och elden.
Tilläfventyrs har äfven koltrasten, som i Wärend
heter Solsvärta, en gång varit åt solen helgad,
likasom göken och andra sommar-foglar; men vi hafva
derom icke funnit någon häntydning i den lefvande
folktron.
Ibland djur, som ännu anses för heliga, på grund
af ett vid dem fästadt mythiskt föreställningssätt af
den högsta ålder, är äfven Ormen. Folktron har
således ännu åtskilligt att förtälja om den mythiska
Hjul-ormen, som biter sig i stjerten och sedan rullar
fram såsom ett hjul. Likaledes omtalas den
mythiska Lind-ormen, som var så stark, att han kunde
bryta ned de största träd, och så stor, att då han
fordom gick fram nära den gamla Hönsehylte-skans,
bildade han ån, som nu slingrar sig emellan sjöarne.
Men framför allt synes folktron om ormens helighet
grundad i ett urgammalt föreställningssätt, enligt
hvilket menniskoväsenet efter döden blir till en stor
orm eller drake, som lägger sig att rufva på det
gods, som menniskan under lifvet nedgräft i jorden.
Vi få längre fram redogöra för detta mythiska väsen,
som ännu är allmänt kändt i Wärend, och vilja här
blott hafva anmärkt, att när Wärendsbon får se en
orm, tror han sig ännu kunna döfva honom genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
