Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 91. Skifta hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre olika bi-omständigheter. Allt leder oss då
till den bestämda slutföljd, att en äldre mythisk
verlds-åskådning, som i menniskan såg ett
hemlighetsfullt naturväsen, utan att hos henne kunna
ser-skilja sinnenas intryck ifrån inbillningens spel, ännu
för blott få århundraden tillbaka var så djupt rotad
hos vår allmoge, att den icke blott antogs för
giltig af folktron, utan hos vidskepliga
individer äfven iklädde sig formen af
fullständig sjelfförvillelse.
Annu i en vida senare tid bibehåller sig samma
mythiska föreställningssätt både i folkmål och folktro.
Din förhammade trollbacka är än i dag ett i
Wärend brukligt oqvädins-ord. För blott få
mansåldrar sedan plägade Wärendsfolket, dymmel-Onsdags
afton efter solens nedgång, eller skärthors-morgon
före solens uppgång, klämta i kyrko-klockan, för att
med de heliga klockljuden klämta ned
påska-käringar. Enligt sägen hände sig då vid gamla
Wislanda, att prosten S. Wiesels drängar rörde
kyrko-klockan, just som tre påska-käringar flögo öfver
spiran. Käringarne föllo straxt ned, men skiftade
hamn och förhammade sig till getter.
Getterna lupo upp i en gammal björk i Wislanda
björke-backe; men en man, som stod invid björken, högg
den ena geten i foten. Sedan dess haltade en
gammal qvinna i Håramoen, och ingen tviflade att hon
ju varit med på Blåkulla-färden. I andra sägner
förhammar sig den nedfallande trollbackan till en
hvit so, och tre påska-käringar, som i prosten B.
Gumaelii tid nedringades vid Moheda, der de skulle
piska kyrkan, funnos nakna, då de föllo till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
