Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 98. Tydor af menniskans Ord - § 99. Den Kloke. Kloka Qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda ändar, och hvilka de kasta på golfvet med de
orden:
»på jorden skall du för mig springa;
i helvete skall jag för dig brinna.»
Äfven är det wärendsk folktro, att när
påska-kärin-garne vilja rida till Blåkulla, smörja de, ur sitt
smörje-horn, kalfven, grisslan eller ugns-rakan, med de orden:
»rätt upp och ned,
och ända till Blåkulla!»
Slutligen är ock ordet, när det uttalas såsom
bön, mäktigt att blidka förtörnade naturvättar, och att
från himlen nedkalla helsa, lycka och håg, till
menniskans skydd emot alla onda väsen.
§ 99. Ur hela den natur-åskådning, som vi
här utvecklat, uppstod redan tidigt föreställningen
om vissa mennisko-väsen, såsom renare och
med bättre tydor än andra. Dessa menniskor
betraktades då sjelfva af folket, såsom ett slags
högre, nära nog mythiska väsen. Genom renheten
af sin natur troddes de besitta en klarsyn,
hvarigenom hela den mythiska naturverlden och all
natur-vättarnes dolda verksamhet låg för dem öppen.
Genom den välgörande makten af sina tydor kunde de
bota på all förgerning af onda väsen. De troddes
således hos sig förena det högsta mått af visdom
och af andelig kraft, och voro på en gång folkets
siare eller Spåmän, och Läkare. Såsom sådana
omtalas de af ålder i Wärend, under namn af Kloka,
och deras högre vetande får i Wärendsmålet namn
af Klokskop.
Tron på kloka är i Wärend urgammal, och
medan dm kloke, enligt en mening, som vi redan (§ 36)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
