Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 100. Klokskap. Gå årsgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Denna karl, således med kaflen och hvarfhatten
(a: dverghatten) försedd, hålles sedan för en stor
pro-phet och vet svara till alla fördolda ting och
spådomar, utan att mera gå årsgång. När han
vill spå, tager han hatten på hufvudet och kaflen i
handen.» —
Äfven Gaslander, i sin märkvärdiga skrift om
folkbruken i Westbo, talar om samma folksed. Hans
ord äro följande:
»Jula-natten skall synas hvad hela året skall
hända. Om någon, jula-afton före dagningen, går till
skogs, icke talar något ord, icke ser sig
tillbaka, icke ser någon eld, icke äter eller
dricker, eller hörer tuppen gala; när han då, sedan
solen är i skog, går på kyrkovägar, synas så många
lik-processer som skola komma det året; då synes på
åkrar och ängar hurudan årsväxten skall blifva, om
eldsvådor och hvad annat tima skall. Detta kallas
årsgång. Är länge sedan kommet ur bruk.»*)
Den ännu lefvande folksägnen instämmer på det
nogaste med dessa begge berättelser, och afviker blott
i tillfälliga enskildheter. Enligt en uppgift har man
således brukat förbereda sig till årsgången, genom
att bädda sig ned i höa-ladet, eller sätta sig i
källaren eller på något annat ensligt ställe, der det
varit alldeles tyst och der man icke kunnat
se solen. Berättelsen om de syner, som te sig för
årsgångaren, äro ock stundom något afvikande. Nere
vid gamla gränsen talar man således allmänt om, att
*) Gaslander, anf. arb. ss. 21, 22.
Wärend och Wirdarne. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
