Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 108. Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(§ 97) och af det talade ordet (§ 98), i deras högsta
uppenbarelse och i deras riktning emot det eviga.
Denna makt blef större, i mån af den hängifvenhet,
hvarmed menniskan i bönen öppnar sitt sinne för
det gudomliga och låter sitt väsen deraf
genomträngas. Bönen antog derföre ifrån äldsta tider gema
en rythmisk form, och höjde sig i den christna
kyrkan tidigt till psalm och kyrkosång.
Bönen har i alla tider förmått mycket eller
haft stora tydor. I dess äldsta och enklaste form
kunde man med bön och offer försona
vredgade gudar och naturväsen. I medeltiden kunde den
fromme, genom bön och goda gerningar, höja sig
till helgon, såsom sådant befalla öfver naturen, göra
tecken och bota sjukdom, samt, med kraften af sin
vilja, nedkalla himmelens änglar till skydd öfver
menniskan och dess företag. Och, i vår egen renade
troslära, behåller bönen samma i menniskans väsen
grundade betydelse, om vi än nu mera förnämligast
afise dess eviga makt, att höja den religiösa känslan,
rena sinnet, och stärka viljekraften till det goda i
tanke och handling.
Hos Wärends-folket bibehålla sig ännu några
ka-tholska böner ifrän medeltiden. De uttrycka alla det
åskådningssätt, som vi nyss påpekat Genom böner,
mest till Jungfru Maria, kan menniskan således
af-bedja regn, fördrifva allt ondt ifrån huset och
nedkalla änglarne till skydd af nattens hvila. Äfven
sjelfva den yttre formen är af en rörande enfald och
barnafrom oskuld. De medeltids-böner, som vi här
anföra, äro dels i förra hälften af 1700-talet anteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
