- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
460

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 112. De dödas lik - § 113. Menniskoväsenet efter döden. Själa-vandringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»igenom annor tillfälle, och, der liken finnas igen; då,
»pläga inte ärligt folk sådana ynkeliga fallna
»lik röra eller vidkomma, utan mästermannen
»plägar gemenligen dit kallas, till sådana rum, och
»handla med sådana lik efter föregången dom och
»sentens, likasom med annan lefvandes
missgernings-»kropp, som honom blifver öfverantvardad.»
Föreställningen om sjelfspillingars lik, såsom ytterligt oskära,
bibehåller sig för öfrigt än i dag, och att vidröra en
sjelfspilling, eller f. ex. skära ned en sjelfmördare
som hängt sig, räknas af Wärendsfolket för ett
rac-kare-göra, som ingen ärlig man kan åtaga sig.

§ 113. Menniskan fattade ifrån början allt
na-turlif såsom odödligt. Detta lif, personifieradt i
otaliga väsen, hade i den synliga naturen blott sin
tillfälliga uppenbarelseform. Alla väsen, träd, djur,
menniskor, naturvättar och gudar kunde derföre skifta
hamn och förvandlas, vare sig genom egen kraft eller
genom andra, starkare väsens tydor. Döden var
likaledes blott en förvandling, i hvilken väsenet
af-klädde sig sin tillfälliga kropp eller hamn,
för att straxt å nyo uppträda under en ny
skepnad.

Vi hafva i det föregående funnit åtskilliga spår
af detta äldsta, rent mythiska åskådningssätt. Men
framför allt hafva spår deraf bibehållit sig i folktron
om mennisko-väsenets tillvaro efter döden. Många
märkliga drag hänvisa således till ett uråldrigt
föreställningssätt, enligt hvilket mennisko-väsenet efter
döden förvandlade sig till ett djurväsen; eller
samma folktro, som vi i österlandet återfinna i den
bekanta läran om själavandringen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free