Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 118. Penga-gasten. Märkes-gasten. Lyktegubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Penga-gasten. Han är gasten efter någon
menniska, som i lifstiden nedgräft. penningar i jorden.
Penga-gasten visar sig om nätterna, och mest före
stora högtider. Han går då och lyser på sin
medel, i gamla rör och annorstädes, der han i
lifstiden nedgräft eller gömt dem.
Märkes-gasten eller Ängamålaren är gasten efter
den menniska, som i forntiden syndat genom att
flytta råmärken. Hans straff efter döden är då,
att nattetid gå upp sina rågångar. Dervid bär han
i ena handen en stång, och i den andra ett
brinnande bloss, som stundtals lyser till och stundtals
försvinner. Medan märkesgasten på detta sätt
springer längs märket, mark-skälet eller rågången, ropar
han med hes röst: »rätt!» »orätt!» eller »der var
rätt!» »der var orätt!» Somliga säga ock, efter
yngre medeltids-t.ro, att för hvarje gång som blosset
gnistrar till, är det Skam, som piskar
Angamåla-ren med en jernpiska.
Märkesgasten visar sig än i dag vid många gamla
gårdar. Således brukade han förr alltid hålla sig
vid Hönetorpa å-bro. Vid ett led (o: en grind) nära
Ugglekull, visade sig förr om nätterna två
änga-rnålare på en gång. När den ene ropade: »rätt!»
skrek den andre: »orätt!» och sedan slogo de
tillsammans med blossen, så att gnistorna flögo rundt
omkring.
I likhet med andra gastar, låter Ängamålaren
mest höra af sig före stora högtider, såsom vid jul
och påsk. Han kan icke röra sig sedan sol gått
upp, och om någon då får vid honom, eller råkar
väta der han står, utan att ha spottat före sig, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
