- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
470

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 118. Penga-gasten. Märkes-gasten. Lyktegubben - § 119. Gengångare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommer deraf förgerning och sjukdom. Och såsom
ängainålaren gjorde illa när han lefde, så får han på
det viset springa om nätterna och lysa och skrika,
så länge verlden står.

Lyktegubben är en eldgast, som ofta
sammanföres eller förblandas med ängamålaren. Han går
nattetid omkring med en lykta i handen och
förvillar folk, som äro ute på vägar och stigar.
Vanligen visar han sig först på ett ställe, skriker
så ett skrik och tager ett långt skutt (o: hopp),
och visar sig straxt på ett annat ställe, långt
der-ifrån. Och så får han gå och lysa och skrika, till
straff för sina synder, ända tills dornén kommer.

§ 119. Med det mythiska åskådnings-sättets
långsamma förändring, och med införandet af seden att
jorda de döda, öfvergick man småningom till ett
föreställningssätt, enligt hvilket menniskan efter döden
väl ännu kan uppträda på jorden, synlig < eller
osynlig; men i förra fallet icke uppträder såsom ett
mythiskt djurväsen, eller som en gast, utan såsom ett
mythiskt menniskoväsen, iklädt samma kropp
eller hamn, som tillhört henne i lifstiden.
Man säger om sådana aflidna, att de gå igen efter
döden, hvaraf namnet Gengångare, Atergångare.

Att få gå igen efter döden ansågs af våra
förfäder såsom den största af alla olyckor. Oftast var
det tillika ett straff, såväl för den döde sjelf, i fall
han bedrifvit onda gerningar här i verlden, som för
de lefvande, i fall dessa emot honom brustit i
uppfyllandet af någon from kärleks-pligt. De
förhållanden, under hvilka en afliden måste gå igen, kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free