Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 120. Myrdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma väsen, som vi förut omtalat under namn af
Nattramnen, ehuru fattadt enligt ett yngre
föreställningssätt, icke s&som en gast, utan som en
åter-gångare.
Man har i W&rend många sägner om Myrdingar.
På en gård i Hjortsberga socken var en nattstuga,
der det hördes spela hvar endaste natt. Ingen tordes
ligga der. Ändteligen kom der en karl, som inte
var rädd, utan bad att få ligga i nattstugan. Yid
midnatts-tid fick han då se ett blodigt barn, som be>
gynte sjunga och spela, och som höll ett förskräckligt
hus. Karlen repade hälane (% mod), och frågade
myrdingen hvarföre han for fram på det viset. »Jo»,
sade myrdingen, »det är för att jag blifvit mördad.
I morgon får du se min mor komma bärandes, med
en röd hätta. Hon har gräft ned mig under
för-stugu-stenen; men du skall laga att jag får komma
i vigda jord.» Detta lofvade karlen, och dermed
försvann myrdingen. Dagen efter kom modren dit,
med en röd hätta på hufvudet, och när man gräfde
under förstugu-stenen, hittades benranglet af det
mördade barnet.
Myrdingen, såsom alla återgångare, är ett grymt
väsen och farligt att råka vid. Kommer det någon
att oroa honom, der han ligger nedgrafven, tros
myrdingen vara i stånd att öda och förderfva honom.
Har ett barn blifvit förgjordt redan i
moder-lifvet, eller har ett halfgånget och framfödt foster
icke blifvit lagdt i kyrkogården, så får gengångaren
skämtvis namn af en Åske-PeUe; namnet taget af den
ask eller äska, i hvilken.förtidiga foster pläga bäras
till kyrkogården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
