Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 123. Dödingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alldeles samma föreställningssätt bibehåller sig
i Wärend äfven under, en yngre, christnad
medel-tids-form. Det är således ännu allmän folktro, att
dödingarne på julnatten, vid midnattstid,
samla sig i kyrkan, der de hafva ljus
upptända och hålla gudstjenst eller messa. Detta
är orsaken, hvarföre man vid jul-ottan alltid efter
dem finner stoft och mull i kyrkobänkarne. En man,
som red förbi Thorsås kyrka på julnatten, såg ljus i
fönsterna och hörde dödingarne sjunga:
«Här stå vi med gula ben och sjungom,
med kaller ande och utan själ intill domen.»
När dödingarne på detta sätt församlas, se de
hemska ut; de äro klädda i sina lik-skjortor och sjunga
med ljudlös stämma, så att sången icke höres, utan
blott förnimmes. Somliga säga, att de sitta i
bän-karne utan hufvuden, och att »det ligger omkring
dera ett sken, såsom hade man dragit öfver dem
ett hvitt kläde». År det någon som går årsgång,
och tittar in genom kyrko-fönstret när de döda äro
samlade; men han råkar dervid hålla munnen
öppen, så tros han af dödingarne bli illa handterad,
och till och med ihelkrammad. Kommer någon
lefvande menniska i otid till jul-ottan, så att hon råkar
in i dödingarnes gudstjenst, blir hon af dem genast
ihelrifven, med mindre att hon hastigt flyr ut ur
kyrkan, lemnande sin kappa eller något annat
klädes-plagg i sticket. Flera sådana händelser omtalas
ifrån forntiden, och bland annat äfven om en
presta-fru af gamla Wislanda-slägten. När hon på julnatten
tänkte att hon hade försofvit sig, och skyndade till
Wärend och Wirdarne. 32
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>