Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 124. Dödingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstling, gifven åt Vättarne (jfr. § 67). Äfven
ett annat folkbruk hör hit. Man iakttager nemligen
i Wärend ännu noga, att en knif aldrig må ligga
på bordet, med eggen uppåt. Samma bruk
iakt-tages äfven på Gotland, med det tillägg, att om en
knif ligger på bordet, med eggen uppåt, så »kunna
Guds Änglar skära fötterna af sig». Detsamma
omtalas ock för hundra år sedan, ifrån norra
Småland, af Törner, med de orden: »Man må ej lägga
knif med eggen uppåt; då skära Guds Änglar
fötterna af sig. Ab aliis: rida på honom. Det
är angelägnare att vända honom, än taga barn ur
elden.» Äfven: »Knif får ej ligga i tomt fat. Det är
angelägnare att taga honom derut, än barn ur elden.»
Till husliga bruk, med hvilka man afsåg att
hedra aflidna fränder, hörde framför allt, att gifva
deras namn åt barn, som föddes i slägten.
Försummades detta, så troddes den döde hämna sig, genom
att gå igen och oroa barnet under dess sömn. För att
barnet må få ro, iakttages derföre, att man i vaggan
lägger svafvel, krut och stål, samt att man hänger
ett af barnets lintyg ute i förstugan. Dödingen skyr
nemligen för eld och för stål, och när han i
förstugan finner barnets lintyg, så stadnar han derute
och glömmer barnet.
Åtskilliga förebåd, af hvilka Wärendsbon än i
dag tager tydor för kommande händelser, och
serdeles för dödsfall inom eller utom slägten, hafva efter
all anledning sin grund i det gamla
föreställningssättet om dödingarne. Således:
Om någon har ärende tillbaka, när likfärd går
af gården, betyder dödsfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
