Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - § 132. Jättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asgård, och slå neder hela huset». »Du äst intet
så stark, som du skryter till», sade Thor. »Låt se,
om du kan taga denna lilla stenen och lyfta på den
andra, som står hos!» och i detsamma lade Thor
hammaren på stenen och vigde honom. »Jag vill
taga honom med två finger», sade jätten, »och kasta
honom hvart jag vill». Vid han tog till stenen med
fingrarne, förmådde han inte (med) dem eller (med)
båda händerna lyfta honom till knäna på sig, »En
stackare äst du», sade Thor. »Min dräng, som så
liten är, skall lyfta honom». Då tog drängen stenen,
och lyfte honom upp som en vante. Det förtröt
jätten, och (han) slog med sin knytte näfve till Thor,
så att han (Thor) hade när fallit på knäet. Thor nappar
till stridshammaren och slår denna jätten i skallen,
så att all hjernan föll ut, och dog han der, och skall
i detta stora stenrör ligga begrafven, och af
detta lyftande har Lyfte-sten fått namn. Thor och
hans dräng begrofvo honom der sjelfva»[1].
Till Odens-kulten, såsom en yngre och mera
utvecklad form af nordisk hedendom, stå jättarne
likaledes i fiendtligt förhållande. En ännu lefvande
sågen förtäljer om en konung, vid namn Ode,
som dref hän jättarne, för han ville inte hafva
två folk-slag i landet. En annan sägen förtäljer
om en jätta-qvinna, kallad Gloan, som uppehöll sig
på skogarna i Öhr socken. Hände sig så en dag,
att en man ifrån Svartagård i Öhr var ute i sitt
gärde. Då fick han se Gloan fara förbi uppåt berget.
Hon var mycket storvext, klädd i en grå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
