- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
42

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - § 133. Jättar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

källror och stensättningar i Hunabad, i samma socken,
och var han, enligt allmän berättelse, en så stor
krigs-hjelte, att hvar han gick fram »bad folket Gud
bevara sig för Hun och Hune-här». Folk-minnet om
Huna-hären, eller de skandinaviska goternas
utvandring åt söder, ställes för öfrigt af folktron i
förbindelse med den yngre hedniska Odens-kulten.
Samma natur-fenomen, som vi tillförene omtalat under
namn af Odens jagt (§ 49), heter således, i Unnaryds
socken af Finveden, äfven Odans här eller Huna här.

Efter utvandringen blefvo jättarne slutligen så
få, att de inte mäktade föra hvarandra till grafven,
utan när någon kände att han skulle dö, gräfde han
sig sjelf en graf, och vältrade sig ned deri, för att
slippa ligga ofvan jord. Äfven berättas om den
siste jätten i vårt land, att han mötte en vallhere
i skogen och bad honom göra sig en stor tjenst.
Han lyfte så upp heren på en sten, räckte
honom sin hammare
och lade sjelf sitt hufvud emot
stenen, för att heren skulle öda honom. Ja,
vall-heren tordes inte neka, utan slog jätten i skallen,
det bästa han förmådde; men var sedan qvick att
hoppa ned på andra sidan. Som nu jätten fick
hammar-slaget, blef han yr i hufvudet och grep
efter pojken, för att öda honom. Men han grep för
lågt och fick fatt i stenen, som han drog öfver
sig, så att det blef hans bane.

Andra sägner föranleda dock, att jättarne
efterhand blandade sig med det andra, mindre
folket, så att än i dag finnas de som äro af
jättaslägte
. I Kinnevalds härad förekom ännu på
1600-talet en slägt, med ätte-namnet Jätte. I Östbo,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free