- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
43

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - § 133. Jättar - § 134. Piltar. Resar. Hjeltar. Kämpar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i trakten af Vernamo, lefver bland folket ett tal,
att de äro komna af de gamla jättarne.
Likaledes heter det om Bolms-ö, att der bodde i
forntiden bara jättar
. I Påbo, af Burseryd socken i
Westbo, är en gammal slägt, som egt gården ifrån
urminnes tider och ännu kallas Jätta-slägten i Påbo.
I byn Gunhem af Horns socken, på gränsen emellan
Småland och Östergötland, lefva än i dag
afkomlingar af en gammal jätta-slägt. Om stamfadren
berättas, att han hade tolf söner, af hvilka ingen
måtte bortlägga kolten och draga på sig byxor, förr
än han var så stark, att han kunde ringa stor-klockan
i Homs kyrka. I södra Wi socken, af Sefvedes
härad, har likaledes ännu i vår tid lefvat en man, vid
namn Amund i Ramsfall, om hvilken det går ett
allmänt tal ibland folket, att han var af jätta-slägte.

§ 134. Sten-ålderns folk, hvilka i sägnerna
förblandas under det allmänna vedernamnet Jättar,
eller ätare, uppträda i folkets hågkomster äfven
under andra namn. Individer af jättarne bli således
i folksägnen kallade Piltar. Vi hafva redan i förra
delen af detta arbete (§ 7) meddelat de
karakteristiska sägnerna om den enfaldige skånske jätten,
som bodde i Stompe kulle och deraf fick sitt namn
Stompe-pilt. En annan sådan jätte omtalas i
Wärends-sägnen, under namn af Bonda-pilt, efter han
uppehöll sig på Bonda-skog, emellan Öhr och Öyaby.
En dag mötte han två grebbor, som buro en så, full
med nybrygdt öl. Pilten bad, han skulle få lippa
litet vid brädden
, och det tordes flickorna ej neka
honom. Han tömde så hela ölkaret i ett drag,
hvarefter han skrattade och sade: »ha, ha, ha, nu fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free