- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
54

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Näringsfång - § 137. Trollen, såsom jägare-folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skog-snufvan, på någon sten eller stubbe i skogen. De fingo
på detta sätt en sådan jagt-lycka, att de kunde skjuta
så mycket de ville. I Dalarne heter det om
skogs-jungfrun, att hon emottager gåfvor; men icke ur
blotta handen, utan hvad man vill gifva, måste man
först lägga ifrån sig. Således äfven här ett offer.
En kolare, som gaf henne ett silfver-mynt, fick
dagen efter skjuta två björnar. Samma folktro är ock
gängse i Helsingland. En jägare, som mötte
skogs-jungfrun, lade mat åt henne på en stubbe. Då sade
hon: »i morgon skall du få skjuta min största galt».
Dagen efter fick jägaren skjuta björnen.

I alla dessa sägner äro skogs-trollen ännu fullt
igenkännliga såsom rena natur-vättar. Men de
antaga i andra sägner allt mera mensklig gestalt, och
framträda slutligen såsom individer af det
gammalnordiska jägare-folket. Det är således i Wärend ett
gammalt tal om trollen, att de kunde samla till sig
skogs-fogeln och villebrådet, och att, när
troll-käringen gick ut och blåste i sin pipa, så blåste hon till
sig fjär-hanar och harar, och hvad slags djur hon
ville. Äfven heter det, att trollen hade vissa tjädrar
och harar, som ingen måtte skjuta. Sådana tjädrar
få namn af troll-tuppar. En man, som var ute på
tuppa-lek vid Örnsås, i Dannäs socken, sköt en tjäder.
Vid fogeln föll, kom der fram en troll-unge med
pels på sig
, och tog tuppen. »Låt bli tuppen!»
sade skytten. »Nej, det är mors tupp», svarade
trollungen, och dermed försvann hon. — Trollens harar
heta likaledes troll-harar, och längre fram
berga-harar, såsom tillhöriga berga-folket eller
berga-käringarna. I Bohuslän får gräflingen af samma skäl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free