- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
62

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Näringsfång - § 138. Kämpa-folkets o. Wirdarnes jagt - § 139. Trollens fiske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huruledes han »var ganska begifven på jagt och hade
många jagt-hundar. Mycket var han begifven på
att skjuta hjortar, och ville helst med sina egna
händer fälla dem. Hvarföre ock ingen fick dem
försöka och skada, förr än konungen hade först gjort
sitt dertill, ock red han vida om landet på de orter
han mest hörde att sådana djur höllo till». Äfven
lefde på samma tid sägnen om huru konung Ale
hade »flere hökar, som alla väl afrättade voro».
Under medeltiden var ock jagten med hund och falk
adlens käraste sysselsättning, hvaraf det gamla
ordspråket, att »det rider inte hvar man med hök på
hand
». Slutligen blef jagt-rätten ordnad genom
serskilda lagar, då rätten att jaga det ädlare
villebrådet förbehölls åt de privilegierade klasserna.
Detta ädlare villebråd bestod förnämligast af de
olika arterna af hjort-slägtet, hvilka derföre i
medeltidens jagt-språk ensamt få namn af djur, såsom
Elg-djur, Hjort-djur, Rå-djur, och samtliga
inbegripas under den allmänna benämningen Hög-djur.
Adeln höll, ännu vid början af 1600-talet, serskilda
djura-skyttar å sina sätes-gårdar, och vi finna af
domböckerna, att orden djur och djure-skjutning ännu
på denna tid alltid tagas i samma inskränkta
betydelse. Enahanda var ock förhållandet med ordet
fogel, sjö-fogel, skogs-fogel, fogla-lek, fogel-jagt, som
på lika sätt i jagt-språket inskränktes till blott de
fogel-arter, hvilka serskildt egnade sig för den
ridderliga falk-jagten.

§ 139. Jagt och fiske äro i grunden ett och
samma närings-fång, ehuru i olika användning; de
tillhöra ock begge ett och samma primitiva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free