Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Näringsfång - § 143. Boskaps-skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men man lade då under trä-sadeln ett sadel-täcke
och öfver sadel-bågarne ett hyande. Dylika
försadlar voro i Wärend allmänt brukade ännu för
sextio år tillbaka.
På mador ock i oländig mark begagnade man
släpedon, som i sin råaste form fick namn af asa,
hö-asa. Asan var enkelt sammansatt af två långa åsar, hvilka
baktill hopfogades medelst pinnar eller tvär-träd, på
hvilka bördan lades. Hon släpades antingen för hand
eller drogs af häst, med åsarne framtill fästade på
begge sidor om för-sadeln, såsom skacklar vid en sele.
Af denna enkla början utvecklade sig framdeles
flerahanda slags köre-don eller köre-tyg. Hit hör i
första hand drögen, kroka-drögen, mula-drögen, som
drogs af häst eller oxar, om vintren på snön och
om sommaren på den släta ängs-vallen. Drögen är
groft sammansatt af tvänne framtill något krökta
åsar, i hvilka äro parvis inskurna ikon, iken, eller
stolpar, som uppbära tvär-träd, kallade lögjon. I
dessa lögjon fästas sedan käppar, som få namn af
mål-stakar, emedan de begränsa och qvarhålla lasset.
Äro målstakarne instuckna i en rörlig banke, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
