Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Näringsfång - § 147. Jordbruk på åker-land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ifrån denna enkla början utbildades efter hand
den konstigt sammansatta och för sin smidighet
berömda wärendska trä-harfven. För att kunna noga
följa alla markens ojemnheter, tog man nemligen allt
fler och fler harfves-bränder med qvarsittande
knaggar, och sammankopplade dessa bränder sida vid
sida i rörliga koppel, som få namn af länkar. De
fasta knaggarne utbyttes sedan emot rörliga
knaggar eller pinnar, löst instuckna i lodrätta hål å
harfves-bränderna. Denna harf får då namn af
Pinna-harf och förekommer ännu icke sällan i skog-bygden.
Omsorgsfullare arbetad och med svärd-formiga tänder
(tinnar) i stället för de enkla gran-pinnarne, brukas
han allmänt i landet såsom Trä-harf. Det är en
sådan ännu bruklig trä-harf, som Linné afritat och
beskrifvit i sin Skånska resa (s. 415).
Välten var, likasom än i dag, blott en rund
kubb. Han heter derföre i wärends-målet en bult.
Att välta åkern heter att bulta.
Åker-landet kördes hvarje vår tre gånger med
kroken, hvilket fick namn af rista (eller ärja), tvära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
