- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
121

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Slöjder och handel - § 149. Hem-slöjd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och flint-knifven, som erhölls genom bytes-handel
med söderut boende folk.

I folksägnen blifva dessa forntida sten-redskap
alltid omtalade såsom tillhöriga jättarne, eller
landets äldre hedniska bebyggare i allmänhet, hvaremot
ingen sägen talar om dem såsom serskildt tillhörige
berga-trollen. Sten-yxan eller sten-hammaren får
derföre äfven namn af Jätta-yxa. När en jätte i
forntiden skulle bygga Skatelöfs gamla kyrka, och
en annan Rydaholms kyrka, så hade begge jättarne
inte mer än en hammare ihop, och den kastade
de emellan sig
. När vallheren i skogen träffade
den siste jätten, räckte denne honom sin hammare
och bad att vallheren ville krossa hans hufvud (§ 133).
Äfven heter det, att jättarne, eller folket förr i
verldena, inte hade något jern, utan hade yxor af
sten
, och när de skulle slagta sina kreatur hade de
knifvar af flinte-sten, efter det skulle vara hårdast.
Nar de sedan blefvo gamla och ledsna vid lifvet,
sa att de inte ville lefva längre, uppsökte de en
kringlot kulle, och der tillredde de sig en graf af
flata stenar. Sedan lade de sig i grafven och stucko
en
flinte-knif i bröstet. Men de hade förut sagt
till sina fränder, när dessa skulle komma dit och
hölja dem. Och när slägten hade kommit dit. och
höljt dem, och gjort en stor sten-rössja, höll man
gästabud vid grafven hos den döde.

Wärends-folkets hågkomster gå således ännu
tillbaka i en tid, då man icke hade metall, utan
brukade redskap af sten. Metallernas bruk, änskönt
uråldrigt, kan icke heller sägas ha varit i landet
allmänt, förr än i senaste århundraden. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free