Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Klädedrägt, Vapen och Smycken - § 169. Vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således, ännu i början af 1600-talet, gerna »med ett spjut
i handen». Besynnerligt nog, ha vi likväl aldrig i
domböckerna funnit exempel på, att man användt
spjutet till kast eller styng, utan blott till slag,
såsom ett annat hugg-vapen. År 1617,
om vintren, blef Jahan Skyttes tjenare
och djura-skytta, på vägen till Wexiö
marknad, »slagen öfver hufvudet med ett
spjut». År 1618 öfverföll en bonde sin
vederdeloman på Lenhofda marknad, och »slog
honom tu slag med ett spjut». År 1621
förekom i Uppvidinge härad, att Nils Olsson i
Kielleflaga hotades af en fogda-tjenare med
dragen värja. Då sade Nils: »jag skall taga
min badstugu-stake och gå ut till honom».
Men badstugu-staken var ett långt spjut,
som han så kallade. Och de slogo
tillhopa med värjan och spjutet och gåfvo
sig med hast in under hvarandra o. s. v.
Spjutet, som genom sin tyngd blef
besvärligt att föra, utbyttes efterhand
emot en lång staf, som, i likhet med
spjutet, alltid gripes med handen ifrån sidan
och vid gående föres upprätt, med en
sirlig utåt svängande rörelse. Vid de
gammaldags bond-brölloppen inträdde
brudgummen alltid i kyrkan med hatten
på hufvudet och en sådan lång staf i
handen. Sedan han kommit fram till
brud-stolen, öfverlemnades hatten och den
långa stafven med mycken högtidlighet
åt en uppvaktande brud-sven, som tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
