Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Klädedrägt, Vapen och Smycken - § 169. Vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem i förvar. Vid offringen efter vigseln framträdde
brudgummen likaledes till altaret, med stafven i
hand; men med hatten under armen. Äfven de
långa med krus-flor klädda stafvar, som ännu föras
i likfärden vid stora begrafningar, hafva efter all
anledning ifrån början varit spjut, likasom ock
stången, fordom brukad vid s. k. stångfällning, när man
efter gammalt wärendskt bruk tingfästade köpet af
hemman. De gammaldags bond-käpparne äro
derföre ännu ofta ansenligt långa, och brukas än i dag
i vissa delar af Westbo till en längd af 4½ fot och
deröfver.
Ifrån spjutet, som i äldre tid äfven brukades
för att dermed skjuta åt fienden, öfvergick man i
tidernas längd till andra lättare skjut-vapen. Vi
hafva således redan tillförene (§ 7) talat om bågen
och pilarne, hvarmed Ubbe Finnson, enligt den
skånska sägnen, bannade jätten i Stompe-kull. Ännu
under medeltiden var detta enkla skjut-redskap
brukligt i Småland. I den gamla kämpa-visan om
Palle Boson, som red ifrån Småland ned till Lund
och der bortröfvade en förnäm jungfru, när hon for
i messan, heter det således:
Det var Palle Boson,
han tog sin båge och spände,
så sköt han danska konungen,
så stålet i hjertat vände.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
