- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
260

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Stam-författning - § 172. Kynnet. Husbonda-väldet. Hus-tinget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

giftermål ingingos mycket tidigt. Brudgummen eller
fästemannen får derföre, i 1600-talets domböcker,
ännu ofta heta fäste-pilten, och år 1621, d. 18 Okt.,
anmärker Kinnevalds härads dombok, i fråga om
ett äktenskaps-brott, att »hvad belangar dessa
fattiga, unga, fallna folken, så äro de mycket barnsliga
och unga, och finnes här vid gränsen en stor osed,
att de gifta sina barn, så små och unga, att
de icke veta eller förstå kunna hvad äktenskapet
är, ej heller hvad de Gud Allsmäktig eller hvar
andra pligtiga äro. Så att Ingeborg, som några
år hafver gift varit, icke ännu är 15 år gammal
och Håkon Håkonsson icke öfver 18 år, som
förbemäldt är».

Vanliga straffet för ohörsamma barn var, enligt
gammal gotisk hus-rätt, att de af hus-fadren
drefvos ur huset
. Härmed förenades i forntiden
alltid arflöshet. Både folk-sed och folk-mål bevara
ännu spår af detta bruk, som i Wärend heter att
förskjuta, utskjuta, köra bort, stänga dörren
för
en olydig son eller dotter.

Det gamla patriarkaliska förhållandet emellan
husbonda-folk och tjenste-folk uttalar sig i
benämningarne matfader, matmoder, hvarmed husbonden
och hustrun ännu helsas af husets tjenare. Sjelfva
fingo tjenarne namn af hjon, tjenste-hjon. Hjonen
voro, till långt fram i medeltiden, förnämligast trälar,
och vi återfinna så väl i folkmål, som i lokal-namn,
de gamla hithörande benämningarne träl och ambot
(ɔ: träl-qvinna, jfr. § 5). Trälarnes lott var dock
beklagansvärd, liksom de sjelfva i språket framträda
såsom ett sjunket slägte, sannolikt en lemning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free