- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
278

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Stam-författning - § 175. Ätten. Mans- och qvinnonamn. Ätta-namn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbundna genom gemensamhet i härkomst,
traditioner och egendoms-besittning
.

Den gemensamhet i härkomst, som ifrån början
bestämde ättens sammansättning, uttalar sig redan
i de af ålder inom samma ätt brukliga
mans- och qvinno-namn. Enligt ett gotiskt folkbruk, som
hölls i religiös helgd och som förbinder sig med
detta folks uråldriga kult af dödingarne (jfr. § 123,
124), erhöll nemligen hvarje nyfödt barn vid
vattenösningen, eller i den första lögen (§ 102), af
husfadren ett personligt namn, som, för att blifva
lyckosamt, helst borde tagas efter gamble stubben
eller någon annan afliden kär frände.
Menniskans namn har nemligen starka tydor, och
barnen brås eller slägta, enligt folktron, på den
ättemän, hvars namn de bära (§ 97). Att gifva barnet
namn efter någon frände, som ännu är i lifve,
hålles i Wärend för olyckligt, emedan då en af dem i
slägten, som bära samma namn, skall vantrifvas och
dö (§ 95). Att gifva barnet namn efter någon som
är död, eller, såsom det heter i folkmålet, att
uppkalla en afliden, är deremot lyckosamt och innebär
för den aflidne en heders-bevisning, som icke må
försummas, utan dödingens högsta misshag. När
derföre ett barn icke får ro om nätterna, kommer
sig detta deraf, att någon afliden ättemän oroar
barnet, af hämnd, emedan den döde icke blifvit
af sin slägt
uppkallad. Det gifves då knappast
någon annan råd, än att söka den kloke, för att
genom honom få utrönt, hvilken döding som oroar
barnet. Sådant sker säkrast, genom att stöpa
öfver barnet med smält bly, som öfver barnets bröst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free