- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
308

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Stam-författning - § 178. Spår af den gotiska ätta-författningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


slägt
till Abramshult, »togo honom emot hans vilja
och förde honom tillbaka dit pigan född var, och
till Fagerhulta kyrka. Och presten fäste dem emot
hans vilja och tvärt emot hans bejakelse. Och straxt
han slapp utur kyrkan, gick han derifrån, och kom
aldrig till den första, som de fäste honom vid
emot hans vilja. Ty honom var på den tiden
icke annat tillgörandes, än att han antingen skulle
emot sin vilja fästa Kerstin Abramsdotter, eller
blifva af hennes slägt ihelslagen».

Ätten, som på detta sätt samfäldt ordnade sina
medlemmars giftermål, ansågs äfven förbunden att
samfäldt understödja dem vid deras bosättning.
En egen form af dessa understöd var den
gamla, flerestädes ännu bibehållna folkseden, att
vid alla bröllop skulle offras i brudskål eller
gifvas brud-skänker. Dessa offer-gåfvor, hvilka efter
bröllops-måltiden antingen högt utfästes af
brudparets fränder, eller ock omedelbart nedlades i en
på bordet framsatt skål, kunde inom rika ätter ofta
uppgå till oväntadt höga belopp. De beledsagades
då alltid af fyllda öl-skålar och glada tacksägelser,
hvilka af brud-männen framfördes under sorl och
glädje-rop. En annan form af dessa understöd var
den insamling, som af obemedlade fäste-folk gjordes
öfver hela socknen. Det var således ännu för några
mans-åldrar tillbaka folksed, både i Wärend och i
Finveden, att när två unga menniskor tänkte sätta
bo, skulle fästemön, anförd af någon skicklig
gumma, som utförde hennes ärende, på hösten gå
omkring i socknen och begära hjelp. Sådan hjelp
lemnades då gemenligen i tonad (ɔ: hampa, lin eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free