Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Rätts-tillstånd - § 183. Skog-gång - § 184. Skog-gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härom skulle kunna utleta sanningen, blef beslutadt,
att Kyrkoherden, Herr Hans i Nöbbele, med
sex beskedlige dannemän, skulle möta
Porren på fri säkerhet i skogen och honom
förhöra. Efter sådant afsked hafver Herr Hans i
Nöbbele med fast öfver tolf beskedliga dannemän i
skogen förhört Porren».
§ 184. Medan skogsmännen sålunda till någon
del voro individer, hvilka frivilligt brutit med
samhället och förklarat detsamma fejd genom att gå
till skogen, utgjordes flertalet ibland dem af
personer, hvilka för något begånget brott blifvit
våldsamt fördrifna af sin ätt eller stam, och
således af nödtvång öfvergifvit det lagbundna samhället.
Vi hafva redan i det föregående omtalat sådana
driftingar, och folkmålet bevarar ännu många på
den gamla rätts-seden syftande uttryck, såsom att
drifva någon ur huset, fördrifven ur socknen,
förvisad ur häradet, drifven i landsflykt,
förvisad ur landet. Ordet lands-flykt har
nemligen på olika tider haft en vidt olika betydelse,
och inskränkte sig ursprungligen till blotta
öfvergifvandet af den bygd, der stammen närmast slagit
ned sina bo-pålar.
Att gå till skogen och att gå i lands-flykt är
således ifrån början alldeles samma sak, och begge
uttrycken tagas ännu på 1600-talet i enahanda
betydelse. År 1621 fällde häradet förbön för en
skogsman, Måns Ingason i Rolfsmo, att han »måtte
få konungens nåder och slippa den våndan, han
uti stadder är och varit i halftredje år, i sin
landsflyktighet ifrån hus, hustru och barn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
