Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Rätts-tillstånd - § 184. Skog-gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin sak med böter. En dråpare underlät derföre
icke, när någon möjlighet gafs, att gifva sig till
skogen, taga skogen in, gå vid skogen, gå i
skog och skjul, hålla sig i skogen och buskan,
eller, som är detsamma, att fly häradet eller
rymma land, och man finner till och med
exempel, att en sårad dråpare lät bära sig ut i
skogen på en bår. Någon gång blir sådan landsflykt
honom ådömd genom laga dom, såsom när det
heter, att »efter dråparen är på fria fötter, må han
rymma land och aldrig få fred, förr än han njuter
konungens nåder».
Men medan dråparen sålunda gick biltog,
fridlös, saker på sitt lif, hände lätt att hans
sinne förhärdades, så att han slutligen »ville inga
nåder söka». Domböckerna gömma mångfaldiga
sådana exempel. Om en skogsman vid namn Per
Börgeson i Onsvalehult förekommer, att han hade
dräpit två samborna bröder, utan att tillbjuda den
ringaste bot eller förlikning, och om Nils Rob, en
skogsman i Konunga härad, att han »i öfver åtta år
gått som ett vilddjur i skogen, innan och utan
gränsen, och aldrig tänkte på bättring». En sådan
biltogaman eller biltog dråpare blef då till sist en
stigman, eller skogsman i ordets värsta mening,
lefvande af rån och rof, och utan annan lag än som
låg i ändan på spjut-stången. Domböckerna nyttja
härom uttrycken: att stiga till skogen, gifva sig
med allone till skogen, gå skogsman, gifva sig
till farligt sällskap.
En annan klass af detta farliga sällskap blir i
våra domböcker omtalad, under namn af gor-tjufvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
