- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
368

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Rätts-tillstånd - § 186. Skogsmännens våldsamheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sölf-bälte, åtskilligt annat silfver och mera gods.
Allt detta delade de sins emellan.

I samma dagar kommo tvänne drifvare till en
man, benämnd Per Bengtsson i Vidskallen,
frågandes, om han icke hade sett någon främmad karl
eller försport att någon var nyligen ödder (ɔ:
dödad), bjudande honom stora legor och sedan
trugande honom, att han skulle följa dem i skogen
att leta efter deras stallbroder. Likaledes hade
tjufvarne kommit beväpnade till en gård i Danmark,
straxt vid gränsen, och frågat efter en stallbroder
som de hade mistat, bjudandes stora legor, der de
ville bekänna, om han var ödder, hvem som det
gjort hade. Bönderna tordes derföre icke beropa
att tjufven var död, för de andras skull som gingo
vid skogen, af fruktan att desse skulle uppbränna
hus och folk. De voro ock af sådan farhåga så
rädda, att de med plats tordes ligga i sina egna hus.

Men samma år, på pingest-afton, hände sig att
Ingeborg i Knihult gick i skogen till att leta efter
boskap, och fann en död karl. Detta tordes hon
icke omtala; men likväl kom der ut ett hummemål,
att en karl var mördad. Ryktet härom kom
slutligen till profossen, Carl i Fimlingahult. Då gick
han till Ingeborgs måg, Måns i Vidskallen,
sägandes: »din moder har sagt att hon funnit en död
karl i skogen. Du måste säga mig hvar han ligger!»
Måns visade honom nu, efter sin moders berättelse,
hvar karlen låg. Men när de kommo dit, voro
ansigtet och hufvudskallen bara, så att de ej kunde
igenkänna tjufven, hvem han var. Då blef Olof i
Kassemåla härför misstänkt, och bekände genast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free