- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
381

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Rätts-tillstånd - § 187. Fejd. Ofrid - § 188. Envig. Spänna bälte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af en regelbundet fortsatt stam-fejd. En annan
märklig qvarlefva af det gamla stam-väsendet, och
ett bevis på ätternas länge bibehållna politiska
oafhängighet, förekom ock inom denna del af vårt land
ännu vid slutet af 1600-talet. Socknarne på ömse
sidor om gränsen brukade nemligen »efter
plägsed
» afsluta serskilda freds-traktater med hvarandra,
oberoende af det allmänna krigs-tillstånd som kunde
råda emellan Sveriges och Danmarks riken. Dessa
freds-slut omtalas under namn af Bonda-freder. En
sådan bonda-fred, förmodligen den sista, afslöts
emellan Wierstads socken i Wärend samt Osby och
Loshults socknar i Skåne, under Snapphana-fejden i
konung Carl XI:s tid, och sjelfva freds-instrumentet
meddelas tryckt hos Bring, i hans akademiska
afhandling om Göinge härad.

§ 188. Såsom af det föregående blir klart,
kunde, i det äldre outvecklade gotiska samhället,
individerna fritt uppsäga freds-tillståndet sins
emellan och derefter vädja till våldet. Den något yngre
seden, att efter ömsesidig öfvereskommelse
slita en tvist med vapen i hand, var vid sådant
förhållande icke blott ett folkbruk, utan ock ett
ordnadt rätts-bruk, och har varit så betraktad af
Wärendsfolket ännu långt fram i senare tider.

De gamla domböckerna gömma således in på
1600-talet mångfaldiga exempel af tvekamp och
envig, icke blott inom adeln och knekta-befälet, utan
ock inom menige knekta-hopen och framför allt
inom allmogen. Ja, seden var så djupt rotad i
folklynnet, att icke ens presterna kunde helt och hållet
frigöra sig derifrån. När derföre den hetsige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free