Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 193. Bränn-offer. Bål-platser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf gjort resor i Norrland, vet således berätta om
detta folk, att de tillbedja solen, som hos dem
lyser så länge sommaren varar, och att de på lika
sätt äfven tillbedja månen; att de äfven
nedlägga sin dyrkan framför ett rödt kläde,upphängdt
på ett spjut eller på en stång, troende, att någon
gudomlig egenskap är fästad vid den röda färgen.
Sina offer göra de af benen efter vilda djur och
fiskar, som de dödat uppå jagt, och uppbränna
dessa offer vid gillen, som hållas under kallaste
vintren.[1] Sina bröllop fira de genom att slå eld
öfver brudparet med stål och flinta.[2]
Hos våra förfäder återfinna vi samma religiösa
idéer och till en del äfven samma yttre bruk. De
gotiska folken indelade således året efter solens gång
och firade vid sol-märkena eller solens skiften
sina nationela högtider med stora
bränn-offer till solen. Helgedomen, der dessa
brännoffer upptändes, var ifrån början alldeles konstlös,
ett berg eller en kulle (Lat. Templum), der man
kunde fritt skåda sig omkring (Lat. contemplari).
Ett sådant templum fick då namn af ett solberg
eller en sola-kulle och gaf vanligen namn åt hela
sin närmaste omgifning. Icke blott i Småland, utan
ock i Westergötland, Östergötland, Bohuslän och
Skåne, förekomma derföre ännu socknar, hvilka
efter sin äldsta helgedom heta Solberga; ett berg
vid Wexiö med en forntida ätta-stupa heter
Solberget; gården Ryd, i Agunnaryds socken, heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
