- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
421

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 194. Offer-bruk vid bränn-offren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helgade åt solen, under olika skeden personifierad
under olika namn och slutligen fattad såsom »Gud
allsmäktig i himmelen». Dessa offer voro ifrån början
ytterst enkla och bestodo af qvistar, brutna af
något heligt träd, hvilka regelbundet vid
solens upp- och nedgång kastades på
solhögen, tills de bildade ett stort bål, som
högtidligen uppbrändes å den natt, som
föregick sol-skiftet
. Denna dagliga offer-tjenst
förekommer än i dag såsom lefvande folksed i Westbo,
iakttagen af vallhjonen, hvilka sommartiden icke
drifva sin boskap till eller från betet, utan att offra
ris till ett bål, som efter vallgångens slut brännes
på senhösten. Föga tvifvel återstår, att ju
midsommars-bålen och påsk-eldarne ursprungligen blifvit
hopkastade på enahanda sätt, och sjelfva bål-platsens
gamla namn solvarf, solvarfs-kulle, af det gamla vb.
varfa, varpa ɔ: kasta i båge, gifver härtill en osökt
anledning. Jul-bålen hopkastades deremot af
jula-bloss eller af jula-tannar, dem hvar och en bar med
sig, för att lysa vägen till jula-gillet, och hvilka vid
framkomsten offrades till ett bål på solhögen. Vi
finna nemligen denna forn-sed ännu iakttagen vid
åtskilliga Wärends-kyrkor, otvifvelaktigt öfverförd
till den christna helgedomen från den äldre
hedniska. Jul-ottan bibehåller derföre ännu hela
karakteren af en religiös folk-fest. Krok berättar, att år
1749 brukade man i Urshults socken gifva sig från
hemmet redan klockan 10 eller 12 på jul-natten,
»då tid är att förfoga sig till kyrkan, i synnerhet
för de längst aflägsna. Stora flockar slå sig
då tillhopa och hafva bloss och facklor för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free