- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
425

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 194. Offer-bruk vid bränn-offren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häfva öfver honom till likfästning, att han måtte
få ligga i ro. Eljest heter det, att hela slägten
skulle hvar och en taga en sten och lägga
på den döde, för att
jordfästa honom, och om
ett rör, vid Kyrkotorp i Ormesberga socken,
tillägges, att så länge den slägten varade,
samlades de der
en gång om året, och då buro de
sten och häfde dit
; derföre är röret så stort.
Och om tillförlitligheten af dessa sägner kunna vi
desto mindre tvifla, enär samma offersed äfven
igenfinnes såsom ännu lefvande folkbruk. I många af
våra landskap lefver nemligen ännu plägseden, att
på ställe, der någon vådligen omkommit, hopkastas
af förbigående personer ett kummel, en våle eller
stighög, genom offring af en sten (§ 129), på
samma sätt som man i andra provinser offrar en buske
eller en risqvist till sjelfva bålbränningen.

När man således ifrån det fornhedniska skicket
att bränna de döda å bål, först öfvergick till det
yngre folkbruket att högkasta liken obrända, har
denna förändring lika litet som någon annan
förändring i folkens seder framträdt på en gång,
plötsligt och oförberedt. Tvärtom visa alla spår, att
eldfästningen, vålkastet eller jordfästningen redan af
hedenhögs tillhört våra förfäders graf-skick (jfr. § 119),
och hela förändringen har således ifrån början
inskränkt sig till användandet af eld, och sten eller
jord, vid begrafningar, i en ny och något förändrad
form. I stället för lik-bål begynte man
nemligen använda lik-facklor
. Enligt Olaus
Magnus (IV: 7) var ännu på 1500-talet allmänt svenskt
folkbruk, att jorda de döda vid brinnande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free