Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Folk-seder - § 194. Offer-bruk vid bränn-offren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
facklor, och samma bruk blir vid förnäma
personers jorde-färd iakttaget än i dag. I Wärend har
man ända till senare tid haft för sed att vaka och
bränna ljus öfver den döde, så länge liket stod
ofvan jord, och att hvarhelst likfärden går fram,
uppsätta skalade granar, såsom symboler af tannen
eller tjärveds-facklan. Ett graf-öl blir derföre i
Wärend omtaladt under namn af vakenatt.
Äfven vid den christna grafläggningen
iakttagas ännu folkbruk, hvilka antyda, hurusom den
forntida högkastningen ursprungligen varit en
offerkastning. Man har nemligen i flera
Wärends-socknar för sed, att innan presten begynt
jordfästningen, låter enkan eller de närmaste sörjande på
qvinno-sidan, med nedlutadt hufvud släpa sig fram
till grafven, för att oförmärkt sparka litet mull
öfver kistan, hvarefter den egentliga jordkastningen
verkställes, först af presten, och sedan af
närvarande fränder på mans-sidan, genom att hvar efter
annan kasta tre skoflar mull öfver den döde.
Otvifvelagtigt har ock högkastningen en gång
blifvit i samma ordning verkställd, nemligen såsom en
offertjenst, som tre gånger borde af hvarje
närvarande fullgöras. Rimligtvis har man dervid gått
tre gånger rättsyls omkring den döde, hvaraf
me-deltids-uttrycket att begå ett lik, begänga den
döde. Likbegängelse i gammal mening vore då
fullt motsvarande det forn-skottska Deasil, som
bestod deri, att man gick tre hvarf rättsyls omkring
en död eller en lefvande, och högtidligt öfver
honom nedkallade Guds välsignelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
