- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
ii

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

§ 26. Bjerga-haren, som af trollbackorna utskickas for att
taga nyttan af andras kor, omtalas på Gotland under namn af
Bjäran, och heter i andra lands-orter Bäran. I Jemtland blir
samma onda väsen omtaladt under namn af Puken. När Puken
diat en ko, får hon sår på spenarae, omtalade under namn af
Puk-sår eller Puk-dilar.

§ 29. Bron, som löper öfver ån på vägen emellan Benestad
och Alfvestad i Albo härad, heter ännu Helgaspång. Vi sluta af
detta namn att ån varit ett heligt vatten. Forsen i Moheda å,
vid Torps bruk, samt den derinvid belägna gården heter i
jordeboken Pukaström. Äfven detta namn häntyder på forntida
hednisk religions-kult.

§ 32. Den i § 92 omtalade gamla folkseden, att
barnsängs-qvinnor i sin nöd omfamna vård-trädet, för att få lätt
barns-börd, bibehåller sig ännu på åtskilliga ställen i Westbo.

Vård-trädet hålles så heligt, att om qvistar deraf blåsa ned,
så må de icke bortföras eller uppbrännas i husen, utan hopläggas
omsorgsfullt i en rishög eller s. k. bål invid trädets fot. (Hånger).

§ 41. Dymmeln heter i Småland äfven Skärdagarne,
likasom den första sommaren ännu i Danmark få namn af
Skær-sommer. Spillning, som under skärdagarne faller i ladugården, heter
Skärdags-skarn. Sådant skarn, torkadt och brukadt till rökning,
är kraftigt emot all slags förgerning på boskapen.

När Dymmeln gick in (på middagen Dymmel-Onsdag),
iakttogo de gamla att sätta ärje-kroken i jorden och sätta stål eller
egg-jern i sädes-skäppan, för att trollen inte skulle ha makt att
stjäla bort sädes-säden.

För att inte trollen må rå med att se in i huset, eller
Påska-käringarne få rätt på röken, släckte man all eld innan sol gick
ned och tände ingen eld förr än solen gått upp igen. Äfven
sopade man soporna afvigt, ifrån dörren och fram emot bordet. På
Påsk-afton skulle man sätta ugns-qvasten emellan knäna och ropa:

»här upp och här an,
ingenstädes fram!»

så hade påska-käringarne inte makt att gå öfver.

Under dymmel-veckan måtte man inte fortära någon mjölk.
Om någon det gjorde, så samlade sig mjölken invärtes till en
bulnad och måtte värka ut (Hestra s:n).

En sägen ifrån Ås socken i Westbo förtäljer om
Påska-käringarnes resor, att det var en gång en trollkäring, som blef
sjuk i dymmelveckan, när hon skulle fara till Blåkulla. Så bad
hon sin man så gerna, att han skulle fara i hennes ställe, och
lärde honom huru han skulle göra. »Först smörjer jag åt dig en
stake och säger:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free