Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skogs-frun (Willstad), likasom vi tillförene (§ 65) anmärkt, att
ett fem-udda-kors, ritadt i dyn vid en Necka-brunn, tjenar till
skyddsmedel emot Necken.
§ 48. Oden, såsom Valfader eller herre öfver dem som
fallit i strid, uppträder inpå 1600-talet i wärendska folksägner.
Enligt ett meddelande af Rudbeck till Grefve Dahlberg, som
förekommer i Palmsköldska samlingarne (Topographica om Småland), har
en bonde i Trojemåla (i Almundsryds socken) för honom omtalat
följande sägen: En prest, vid namn herr Per Dagsson, som bott
straxt vid Trojenborg eller Hönshylte gamla skans, hade plöjt upp
en del af den närgränsande vallen, hvarvid en mängd
menniskoben kommit i dagen. På det uppbrutna fältet såddes råg. När
rågen uppgick, kom Oden ridande från bergen hvar afton,
så stor att han räckte öfver alla ladugårds-husen, med
sitt spjut i handen, och satte sig utanför förstugu-dörren,
förhindrande alla, så länge natten räckte, att gå ut eller in. Så
skedde hvar natt tills rågen skars. Presten sådde åkern två
gånger; men då Oden gjorde honom så mycken förtret, måste han
lägga den öde igen.
Samma nattliga dån i luften, som eljest heter Odens jagt
eller Oden far förbi, omtalas af gamla personer i Westbo
(Unnaryds socken) under namn af Odens här (eller Huna-här) och
betraktas af folket med vidskeplig fruktan.
I sammanhang med dessa hedniska traditioner hafva
korparne, såsom Odens foglar, länge blifvit i den svenska hären
betraktade såsom förebud till lycka och seger. Ännu när detta
skrifves, lefver en snart hundra-årig bonde i Tideberg, af Moheda
socken, som i sin barndom hört berättas af en gammal Karolin,
att så länge konung Carl XII hade lycka med sig och vann på
sina fiender, följde korpar alltid med den svenska
krigshären, hvar hon drog fram. Men när Konungen tågade mot
Pultava försvunno de, och i stället mötte soldaterna fröor och
tåssor öfverallt på vägen. Detta betraktades som ett olyckligt
förebud, och soldaterna togo tåssorna på sina värjspetsar och
kastade dem åt sidan. Men huru många som kastades undan,
kommo der alltid andra igen.
Man visar ännu vid Asa i Norvidinge härad Odens graf och
Odens stall. Emellan dem är under jorden en gång, rundt
omkring belagd med bara koppar. Der tros Oden vandra om
nätterna än i dag.
I Skåne blir Oden omtalad under namn af Noen. I Gärs
härad har man ännu för sed, att, när åkern skäres, lemnas några
strån oskurna, vridas tillsammans, och nedläggas på marken med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
