Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få låna hennes nycklar, till att låsa upp lifvet med?
Jordemodren läser då följande bön, som af barnsängs-qvinnan
upprepas:
»Jungfru Marja, låna mig nycklarne dina,
till att öppna mitt lif och föda mitt barn!
I Herrans Jesu namn.»
I de medeltids-böner ifrån Wärend, som vi i det föregående (§ 108)
meddelat, blir ock Jungfru Maria öfverallt anropad i sin egenskap
af Moder, med barnet på sin arm eller på sitt knä.
Emellan jul och kyndelsmessa tvättar Jungfru Marja
sina barna-kläder. Bondqvinnorna bruka derföre alltid byka
en stor byk vid denna års-tid, och det är folktro, att vattnet då
är mycket starkare, emedan Jungfru Marja lagt tvål i vattnet.
Enligt gammal folksed i Westbo, skola qvinnorna alltid stärka
sina hufvud-klutar på Kyndelsmesso-afton. Detta heter, efter
gammalt tal, att de hjelpa Jungfru Marja att stärka hennes
hufvud-kläde. Man har ock i forntiden fäst en religiös betydelse
dervid, att gifta qvinnor alltid skulle gå med betäckt hufvud (jfr.
§ 96) och Törner har antecknat, att »när en gift qvinna går
barhufvad under fri himmel, så gråter Jungfru Maria.»
Huru Lärkan på Kyndelsmesso-dagen sjunger Jungfru
Marie lofsång, se tillägg till § 83.
Emellan Vårfrudagen och Midsommar må efter gammal sed
icke spinnas på qvällarne. Det heter nemligen efter ett gammalt
tal, att Jungfru Marja gråter, om de spinna sedan sol
gått i skog, efter det Vårfrudagen är gången.
»När någon hvisslar, gråter Jungfru Maria» (Törner).
Ibland Vårfru-blommorna får Drosera rotundifolia, i Finveden,
namn, icke blott af Jungfru Marje ögonlock, utan ock af Jungfru
Marje dok. Denna blomma nyttjas af folket att stryka på ögonen
vid ögnavärk.
§ 59. I Bergs socken är folktro, att den som icke offrat åt
Glo-son, han skall skära sig, när han nästa gång skär
åkern.
I somliga trakter af Finveden (Dannäs s:n) får Glo-son namn
af Grubb-son, Grobb-son, förmodligen af ett gammalt ord grubba,
grobba, som ännu i Norrlands folkmål betyder en plogfåra eller
liten grop i åkern (jfr. tillägg till § 54). Man offrar till
grubbson genom att vrida ihop några strån, nedlägga dem på jorden
och öfver dem lägga en liten sten, med de orden: »detta skall
grubb-son ha till jul-afton». Får grubb-son icke något offer
på åkern, så tager hon af hvad som finnes i ladan.
Sedan offringen är gjord, kastar den offrande sin skära
bakom sig öfver venstra armen, hoar till eller uppgifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0486.html
