Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skörda sin åker, och när hon band säden i kärfvar, svor hon öfver
att så mycket skulle spillas åt foglarne. Då blef Vår Herre vred
och strök bort axen, det ena efter det andra. När så inte mer
än ett ax var qvar, ropade hunden, som låg på åker-renen: »åh,
låt detta vara qvar, så får jag det som skrapas af tvaren (ɔ: tveten,
gröta-tveten)!» Sedan dess bär säden inte mer än ett ax. (Ångerml.).
När Vår Herre gick omkring med Sante Per och skapade
foglarne, så delade han till dem deras lemmar en efter annan, men
gömde benen till sist. Härmed voro alla nöjda, förutom Lommen,
som trodde, att det inte skulle räcka till åt honom. För att nu
göra sig säker, stal han undan ett par ben och dem gömde han
baktill under sina vingar. När så ordningen kom till lommen, fick
han till straff, att nöja sig med de ben som han redan hade tagit.
Derföre sitta fötterna på lommen än i dag gömda under vingarne.
När Vår Herre skapade foglarne, så gjorde han Hjerpen
störst ibland dem alla. Men Hjerpen förhäfde sig öfver att han
var så stor, och att han dertill hade så hvitt kött. Då sade Vår
Herre: »ja, så skall ock hvar enda fogel få en bit af ditt kött».
Hjerpen fick så lof att släppa till af sitt kött till hvar enda fogel,
och medan så blef han inte större än han nu är. Allt ifrån den
dagen får det hvita köttet i bröstet på en fogel namn af hjerpen.
(Wermland).
När Vår Herre hade skapat fiskarne, så var Flundran
vackrare än alla andra fiskar. Men hon kunde inte bära sin lycka,
utan förhäfde sig öfver sin skönhet och kallade gäddan ful. Då
sade Gud: »ja, så skall du sjelf bli den fulaste fisk i sjön».
Sedan dess är flundran fulare än andra fiskar. (Ångermanland).
§ 81. På den tiden när alla träd i skogen kunde tala, gick
bonden till granen och ville hugga. Då sade hon:
»hugg inte mig,
utan hugg bror min!»
»hugg inte mig,
utan hugg min syster!»
»hugg inte mig,
för då sprakar jag på dina barn!»
»jag vill ha en hustru, som inte har några borrar (kottar);
för jag vill bära kronan sjelf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
