Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillreds och tog ut kilen. »Nu har du dem», sade räfven. »Ryck
nu till!» Ja, björnen ryckte till och det med kraft. Men svansen
satt fast i stocken, och vid han ryckte till, så gick svansen af. Allt
ifrån den dagen är björnen rumpelös. —
Skytten och hundarne kommo efter räfven, när bonden gick
och årde sin åker. Som nu bonden var illmarig, ville han ställa
sig väl med både den ene och den andre. Så körde han en djup
fåra och sade till räfven: »lägg dig här, så skall jag gömma dig
for hundarne!» Ja, räfven lade sig i fåran och bonden höljde
honom med mull. Men räfven var försigtig och gjorde sig ett litet
hål, så att han kunde titta upp med ena ögat.
När så hundarne kommo till fåran, tappade de slaget och lupo
forbi. Så kom skytten efter, och frågade bonden om han inte hade
hört af räfven. »Jo», lät bonden, »han var här i jåns; men han
sprang bort åt annat håll.» Med detsamma nickade bonden åt
skytten och ville omärkligt visa honom på räfven. Men skytten
förstod inte hans mening, utan gick sina fårde.
Som nu allt blef tyst, steg räfven upp ur fåran, der han
legat gömd. Då sade bonden: »var jag inte bra god emot dig, som
fridde dig för hundarna och för skytten med?» »Jo», svarade
räfven, »det var du allt och stor tack skall du ha. Men du hade
en led nick i dig.»
Strandstrikaren (ɔ: Bäckasträntan, Strandgycklan) och
Anden skulle mötas i sol-uppgången, för att flyga kapp. Ja, anden
lade sig om natten och sof, som hon var van; men strandstrikaren
tordes inte sofva, utan höll sig vaken, för att inte komma för sent
till mötet. Han for så hela natten omkring och skrek och
hoppade på stenarne; men när morgonen kom, var han trött och
somnade. Anden deremot vaknade på sin tid, och när sol gick upp,
flög hon i väg och kom dit hon skulle. Anden blef så den som
vann. Men strandstrikaren flyger ännu omkring och piper och
hoppar på stenarne, hela sommarnatten om, och det är för att
hålla sig vaken i sol-uppgången, då han skall flyga kapp med anden. (Ångermanland).
Hara-modren förargade sig på sin unge, att han hade så
stora ögon. Så sade hon: »du har lika stora ögon som jag; du
får föda dig sjelf.» Derföre säger man om en moder, som inte
tager vård om sitt barn, att hon är lik hara-mor. (Ångermanland).
Björnen och Räfven skulle en gång svedja i lag, och när
de skurit rågen skulle de hem och tröska. Då sade räfven: »du
är inte god till att slå, så att halmen ligger still.» Ja, björnen
han slog allt hårdare och hårdare; och ju värre han slog, desto
mer hoppade halmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
