Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt uppteckning från Moheda socken sjunger hon:
»Sax, sissare, silke-nysta!
Jag lög for min Fru
och svor för min Gud.
Sax, sissare, silke-nysta!»
Samma folktro lefver ock i Ångermanland, der Svalan sjunger:
»Jungfru Maria skyller mig for nystan och silfversax. Sii!
Om jag det gjorde,
Om jag det gjorde, vill jag sjunka i sjö.»
Alltsedan ligger svalan hvarje vinter på sjö-bottnen. — Enligt
wärendska sägner kan hon härvid icke bli vid lifve, utan att hon
förut insupit mennisko-ande (jfr. § 83).
Hustru-dufvan var piga och tjenade på ett ställe. Så åt
hon upp flöten (ɔ: gräddan) for sin matmoder, och bad till Gud,
att om hon hade gjort det, måtte hon bli som en fogel. Då slog
hustrun henne med bake-kaflen och sköt ut henne ur huset, och i
detsamma förvandlades hon till en fogel, som sitter i skogen
och ropar:
»hu-stru
slog,
skut ut.
Hu!»
Häraf får hon, i Westra Småland, sitt namn Hustru-dufvan. —
När Vår Herre vandrade omkring på jorden, kom han till ett
ställe der en käring, med röd mössa på hufvudet, stod vid ugnen
och bakade bröd. Så bad Vår Herre om en liten kaka. Ja, det
skulle han få; men så snart käringen tog en kaka och skulle ge
honom, tyckte hon allt att kakan var för stor. Hon satte så
brödspaden i munnen, me’ns hon ref af en bit af brödet. Då sade
Vår Herre:
»Nu skall du flyga i mark,
och hacka bark
och äta matk i din tid.»
Med detsamma förvandlades käringen till en Spillkråka, och
bröd-spaden som hon hade i munnen blef till en fogel-näbb. Och
vid hon for upp genom skorstenen, sotade hon sig; derföre är
foglen svart. Men den röda mössan sitter qvar på spillkråkans
hufvud än i dag. (Helsingland).
Anm. I en uppteckning af samma sägen ifrån Dannäs socken
i Finveden, säger Vår Herre: »du skall alltid ropa efter vatten, och
när du får det skall du bli glad». Käringen blef så till en fogel,
som får namn af Regn-pyttan (Spillkråkan). —
Det var en gång en konungadotter, som var så vacker, att
alla som sågo henne blefvo betagna af hennes skönhet. Men hon
tyckte att ingen friare var henne god nog. Slutligen blef hon så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0512.html
