Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma sägen förekommer äfven i Upland. — Enligt en
uppteckning ifrån Ångermanland skulle fåret följa frälsaren; men fick
i detsamma se ett grönt blad på tufvan. Då sade fåret:
»jag skall blada tufvan först.»
Men frälsaren vredgades och svarade: »ja, du skall ock få blada i
allan tid». Sedan dess vill fåret alltid äta; men blir aldrig mätt.—
När Vår Herre gick omkring och skop all verlden och
menniskorna med, så var allt Sante Per så när att han såg på. Men
ibland allt folk som Vår Herre hade skapat, kunde Sante Per inte
få sig en fastmö som han var nöjd med. Så bad han Vår Herre
så gerna, att han skulle få taga ett träd och deraf hugga
upp eller bygga sig en fästemö, sådan han sjelf ville hafva,
och att Vår Herre sedan ville sätta lif i henne; och det blef
honom lofvadt.
Ja, Sante Per begynte bygga sig en fästemö och började med
fotterna, och dem gjorde han så små och tingliga som möjligt var.
»Nu gaf du henne alldeles för små fötter», sade Vår Herre. »Ja»,
sade Sante Per, »så skall hon få desto längre ben». Så byggde
han henne med långa, långa ben. »Nej», sade Vår Herre, »nu har
du gjort benen alldeles för långa». »Ja», sade Sante Per, »så skall
jag bygga desto kortare lif». Så byggde han lifvet så stackot, så
stackot. »Nu gaf du henne alldeles för kort lif», sade Vår Herre.
»Ja», sade Sante Per, »så skall jag bygga desto större hufvud.»
När så Sante Pers fästemö var färdig och hade fått lif, var
hon illavuren och vanskaplig på allt vis. Men det kunde väl ha
gått an med det, ifall hon bara inte hade varit så tetig (ɔ: stridig)
och enveten (ɔ: envis); men allt hvad Sante Per måtte säga till
henne, så gjorde hon och sade hon alltid tvärt emot. Så gingo
de tillsammans och kommo ut på en nyslagen äng. Då sade Sante
Per: »här ha de allt slått af gräset; men de ha slått illa». »Nej,
Aste», svarade hustrun, »de ha inte slått, utan klippt». »Nej, de
ha slått», sade Sante Per. »Nej, Aste, de ha klippt», sade hustrun.
»Slått skall det vara», sade Sante Per. »Nej, Aste, klippt skall det
vara», svarade hustrun.
Medan de ännu tvistade härom kommo de till en å, och der
skulle de öfver. »Gå nu midt på spången!» sade Sante Per. »Nej,
Aste, jag går huru jag vill», sade hustrun. Huru hon så gick,
trillade hon ned i ån. »Simma nu med strömmen!» sade Sante
Per. »Nej, Aste», svarade hustrun, »jag vill emot strömmen». Som
hon nu var kommen midt i ån och höll på att sjunka, ropade
Sante Per till henne och sade: »nå, antingen var gräset klippt eller
slaget?» Klippt, klippt, kli–» svarade käringen, i detsamma
hon sjönk. När hon så inte förmådde mera, räckte hon slutligen
upp handen öfver vattnet och klippte med fingrarne. Dermed gick
hon till botten och drunknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0514.html
