Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för brudparet; men gästerna lågo i halm som breddes på golfvet.
(Rydaholm. Willstad).
Efter qvällsmaten på jul-afton, sedan de sjungit och dansat
ängla-dansen, brukade de äfven vrida ihop julahalmen och
deraf göra sig bockar, jula-bockar, dem de kastade på lek sins
emellan, sägande att de skulle taga jula-bocken (Willstad).
Julbocken motsvarar således noga den i Dalarne på lika sätt af
julhalm tillskapade julgumsen.
På jul-dagen och annan-dagen måtte inte måkas i ladugården,
utan gödseln lemnades orörd till tredje-dagen. Då lades den
samlade gödseln i en enda hög på dyngen. Detta var, för att
boskapen skulle följas åt under året.
Äfven måtte kreaturen på jula-dagen stå utan vatten, men
vattnades på annan-dagen förr än sol gick upp. Detta var, för
att vargarne icke måtte taga något kreatur under året.
I Skåne, Gärs härad, låter man i hvardagslag aldrig duken
ligga på bordet öfver natten; ty då skola Guds änglar dansa der.
När små barn inte få sofva om nättema, tror folket att det
är någon döding i slägten som oroar barnet, af hämnd för
att han icke blifvit uppkallad, d. v. s. derföre att barnet icke bär
hans namn. Man stöper då öfver barnet med smält bly, som
fälles i en vattenskål öfver barnets bröst. Af det smälta blyets form
tror man sig kunna veta hvilken döding det är, hvarefter man går
till hans graf och beder för sig. Äfven talar man dödingen till,
när man förstår att han är hos barnet, och lofvar honom att om
han vill vänta tills någon härnäst födes inom slägten, så skall
han med säkerhet bli ihågkommen och uppkallad (Hestra
s:n). Eljest tager man sömn-torn och lägger under barnets örngott
och utströr linfrö omkring husen.
§ 125. När solen skiner och det regnar, säger man i Hestra
socken af Finveden, att »nu är det gästabud i Guds rike».
I Moheda, Dannäs o. fl. st. har man ett gammalt rim, att
»när solen skin och det regnar,
så fröjda sig alla Guds änglar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
