Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men allt låg drängen och hörde på. När så husbonden var död,
gick drängen dit och slagtade tre grisar, som voro af samma kull;
sedan gjorde han upp eld och plogade och harfvade i askan.
Han kunde på detta sätt taga upp allt godset, utan att draken
var i stånd att hindra det.
§ 194. Årsmot eller årliga begängelser blifva icke sällan
omtalade ifrån vår svenska medeltid. Enligt Christer Nilsson Wases
testamente af år 1442, borde sysslomannen vid den af honom
stiftade præbenda årligen hålla en årsmot för herr Christers själ
(Mon. Ullerak. p. 20). När biskop Cordt Bogge, år 1491, låtit
dräpa Erik Carlsson Wase till Norrby, dömdes han att stifta en
præbenda, der själa-messor öfver den döde skulle evärdeligen läsas,
äfvensom en begängelse till riddarens minne borde årligen
hållas vid prestmötet i Strängnäs o. s. v. Inom gamla
Wislanda slägten bibehöll sig samma folk-sed, i en ännu äldre
form, till emot slutet af förra århundradet. När prosten Samuel
Wiesel aflidit, år 1773, förenade sig nemligen alla hans arfvingar,
att ingen skulle ärfva det ofvan (§ 164) omtalade gamla
Wislanda-hornet, utan skulle denna slägt-klenod blifva hela ättens
föreningspunkt. Slägten samlade sig derefter hvarje år på
midsommars-dagen, för att ur det gamla slägt-hornet dricka
stamfadrens Minne.[1]
Såsom ett dyrbart bidrag för kännedomen af Sveriges folktro
under medeltiden och till jemförelse med hvad i detta arbete
blifvit derom anfördt, meddela vi slutligen ett utdrag af en hittills
outgifven handskrift å K. Bibliotheket, benämnd Själinna Thröst,
sannolikt författad i slutet af 1300-talet.
ss. 17-19. Wilt thu thet första budhordhit wel halda tha skalt thu ey
thro vppa tompta gudha älla oppa wättir, ey oppa nek, ällir forsa
karla, ey oppa skratta ellir tompt orma, Thu skalt ey thro oppa
maro ellir elfwa, oc oppa enga handa spook ellir willo — — —
Min käre son wilt thu thet första budhordhit wel halda, tha
skalt thu engin thrylla ellir met truldum willa. Oc ey göra radh
ällir fulbordh til Thu skalt ey lata thik met liff böta, ellir annan
lifia, Thu math wel läkedom taka then som engin willa ellir wantro
blandas vthi, Thu skalt ey spa ellir lata spa, thu skalt ey lata
thik mäta met bast ellir rödhum thradh ellir met nokro andro, Thu
skalt ey wax ällir bly lata ofwir thik gyuta, Thu skalt ey thro
oppa fughla sang, Ey oppa gökin tha han gal Ey oppa prustan
ey a örna kladha ellir handa kladha ellir nokot tholkit, Thu skalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
