Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamanthjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
den första ålderdomens sorgbundna skönhet.
Ögonen blickade drömmande och fjärrskådande, och
öfver hela hans väsen låg detta stillsamma och
förnäma drag, som utgjorde den tidens tecken på en
gammal ädling. Den gamle kammartjänaren trädde
åter in med ett maroquinsfodral, hvarur han tog
den blixtrande Helge Ands-stjärnan, hvilken han
fäste på grefvens bröst, hvarefter han, på en vink
af grefven, aflägsnade sig.
Fersen stod stilla ett ögonblick, därefter, liksom
om han erinrade sig något, gick han hastigt genom
toilettrummet, öppnade en tapetdörr, och mot honom
strömmade ett matt sken af tända vaxljus. Han
trädde sakta och ljudlöst in, som om han närmat
sig en helgedom och det var det också för Axel
Fersen. Det lilla rummet var inredt till kapell.
I fonden syntes ett litet altare, och ofvanför
detsamma ett porträtt, knästycke af Werthmuller,
framställande Marie-Antoinette i sin ungdoms hela
skönhet, ljus och leende, en bild af henne i hennes
lyckliga dagar. På altaret stodo två kandelabrar med
vaxljus, och föröfrigt pryddes detsamma af härliga
friska rosor, som hvarje morgon sändes från
oran-gerierna på Mällsåker. Detta var Axel Fersens
helgedom, dit ingen annan fick inträda, till hvilken
han själf hade nyckeln och hvilken han själf ansade.
Fersen böjde djupt hufvudet, och höjde
därefter en tårad blick emot porträttet. Hans läppar
hviskade sakta: »Heliga martyr, ljufva drottning,
du ser från din himmel att min själ varit fri från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>