Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamanthjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
och blodet strömmade. På stora Nygatan
hejdades vagnen fullständigt, några välvilliga personer
ryckte upp vagnsdörren och hjälpte den
vacklande Fersen in i huset n:r 7, hvari ett kaffehus
var inrättadt.
Folket störtade efter, slungade hans värja, band
och kappa genom fönstret, under det massan
utanför röt: »Kasta ut kronprinsens mördare, låtom oss
stena honom.» Ordningsmakten och militären gjorde
intet för att stäfja upploppet. Slutligen såg man
Fersen, sönderslagen och blodig, komma ut vid
generaladjutanten Silfversparres arm. Den arme
ädlingen slets ifrån sin beskyddare, kullkastades,
slogs och sparkades, samt släpades sedan till
Riddarhusgården, där han ån)^o kullkastades, hvarvid
en rusig sjöman hoppade upp på hans bröst, och
knäckte bröstkorgen. Detaljerna vid det ohyggliga
mordet äro för väl kända, för att närmare behöfva
beskrifvas.
Så slutade Axel Fersen, kanhända sin tids
noblaste riddersman, en olycklig drottnings trogne
och tyste beundrare, sitt lif som det oskyldiga
offret för en feg politik. Måhända under de sista
ögonblicken flögo hans tankar till
drottningenmartyren, då hon släpades på bödelskärran från
Conciergeriet till schavotten, omvärld af guillotinens
hyenors vilda skrän. Marie-Antoinettes och Axel
von Fersens slutliga öde blef ungefär enahanda.
Hvart det lilla diamanthjärtat tog vägen, vet
man ej, ty liket blef fullständigt utplundradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
