Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun på Sela-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
uppsyn. De grå ögonen blickade skarpa fram
under en låg panna, och ett långt skägg föll ned
öfver den af brun flöjel gjorda manteln, som för
tillfället syntes grå af dam. Riddaren bröt på
danska, och han tillhörde också dessa Sveriges
fiender, hvilka här och hvar öppet och i hemlighet
öfversvämmade landet. Hans namn var Peder Lange
och han var en af danske kungens utskickade, nu
på väg till bisp Sigge Sparre på Tynnelsö, hvilken
i hemlighet äfven var dansk sinnad.
Det kvällades allt mer just då ryttarne hunno
fram till Färjenäs, där gamle Jan Björn, färjkarlens
stuga låg. Riddaren hamrade på dörren med
svärdfästet och ropade med sträng röst:
»Hallå, karl, bonde, träl! Upp och gör din
tjänst!»
Dörren öppnades och gamle Björn tittade ut,
arg som ett bi, och röt:
»Hvad är I för en storskräflare?! Jaså, jag
ser på er och hör på målföret att I är en fördömd
jute! Träl kan I vara själf och kom ihåg hur I
stoden er slätt vid Brunkeberg, där I fick huden
full af stryk. Skall I öfver färjan, så var höflig.
I ämnar väl besöka den falske prästen på Tynnelsö,
kan jag tro, och fråssa af hans stulna stekar. Nåja,
lika barn leka bäst.»
Under denna harang hade Björn krängt på
sig tröjan och kom ut till den gormande riddaren
och hans följe, hvilka i hast sattes öfver till andra
stranden, där riddaren föraktfullt kastade åt Björn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
