Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun på Sela-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
ett silfvermynt, hvilket denne upptog och spottade
på under yttrande: »Fy för den lede, ett jutemynt,
falskt som de själfva! Måtte trollen ta dem, när
de rida förbi Asa backe!»
Ryttarskaran fortsatte emellertid sin väg
igenom den rika och bördiga bygden, där fälten äro
öfversållade med minnen från vikingatiden.
Riddaren sprakade an svennen vid sin sida och yttrade:
»Hvad säger du om detta styf sin ta och hårda
folk, Tobias? Men vi skola nog knäcka nacken på
dem och få dem mjuka liksom på Jutland, när tiden
blir. De yfvas ännu öfver sin herr Sten, men det
kommer väl andra tider och då... En fager trakt,
denna, men få fagra kvinnor har jag ännu sett till
under den långa färden genom landet. I
sommarkvällens ljumma luft längtar min själ efter kärlek,
som blomman efter nattens dagg. Se upp, Tobias,
om du kan få spår på något fagert villebråd.»
»Var lugn, herre, ni vet jag har ögonen öppna,
men hvad jag tarfvar, det är en bägare öl —
törsten gör strupen torr. Där skymtar kyrkbyn fram.
Låt oss rida dit och få en styrkedryck, om dessa
råa bönder förstå sig på annat än vatten.»
»Må ske», sade riddaren och sporrade sin häst.
Maria och gamla Karin hade efter slutade
sysslor, satt sig utanför prästhuset att njuta af den
ljumma sommarkvällens skönhet, då de plötsligt
stördes af häftiga hofslag och vilda ryttare störtade
fram ur alléen. Då Peder Lange fick syn på den
förskräckta Maria, sprang han af hästen och slöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
