Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun på Sela-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I
svunnen skönhet, men som ännu med lif och lust
log mot det världsliga lifvet. De båda männen
po-kulerade och sprakade om landets förhållanden, och
biskopen förklarade som sin åsikt att intet var att
göra från dansk sida ännu så länge den af folket
älskade herr Sten Sture lefde, men att man hade
allt att hoppas, när han en gång fölle ifrån, mest
genom de store herrarnes inbördes kif och
afundsjuka och af det högre prästerskapet.
Morgonen gr)rdde redan och det var tidig
dager, då hofmästaren inträdde hastigt och
förkunnade att en stor hop bönder från trakten ville in och
tala med den främmande riddaren. De voro
beväpnade och sågo ganska hotande ut. Biskopen såg
frågande på sin gäst, men denne skakade förvånad
på hufvudet.
»Hvad kunna de vilja — jag känner ingen i
trakten. Men Peder Lange skall ej fåfängt låta be
sig- Jag går ned att tala med dem.»
Peder Lange reste sig stolt och gick ned för
trappan ut i porten, där han varseblef en samling"
af minst åttio bönder, beväpnade med liar, klubbor
och slagor, och i spetsen gamla Karin, som skrek
så snart hon fick syn på Peder:
»Se, där är den niding, som lömskt öfverfallit
och skändat vårt änglabarn, vår Maria, allas er
välgörerska, den fromma ängeln, hela Sela-öns
välsignelse! Dömen och döden den nidingen!»
Folket rusade till, ryckte ned Peder för trappan
och en ung Selabonde höjde sin arm, beväpnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
