Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrun på Sela-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
med en klubba och ropade: »Ingen dom, ingen
nåd åt skändaren!» I detsamma skyndade bispens
folk ut, men det var för sent — hundrade armar
höjdes och i ett låg Peder Lange ett blodigt,
sön-derkrossadt lik på sanden. Det hämnande folket
yttrade ej ett ord, man endast släpade liket till en
ek i närheten och däri hängdes det. Straffet var
fullbordadt.
Djup sorg härskade i det lilla prästtjället dagen
därefter och för öfrigt i hela den annars så
fridfulla trakten. Väl hade krig och örlig gått öfver
landet under de förflutna årtiondena, men för
stigmän och våldsverkare hade den härliga Sela-ön dock
varit fredad sedan långa tider. Och att ett sådant
vildt dåd begåtts mot »Jungfrun på Sela-ön», som
för sin mildhet och änglalika godhet nästan hölls i
helig vördnad, det upprörde de rättskaffens
Selabönderna i deras innersta och satte deras blod i
svallning.
När fader Sigfrid dagen därpå, efter att ha följt
Henrik å väg, kom åter och fick höra den
förskräckliga händelsen, blef han som förintad. Den
gamle prästen grät och vred händerna, och när han
fick se den bleka, till jorden nedbrutna flickan, som
med tårlösa ögon stirrade medvetslöst framför sig,
öppnades den fromme paterns läppar till dystra,
gagnlösa förbannelser öfver skändaren och nidingen.
Efter några dagar böljade tankarna åter arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
