Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gamla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
några bönder, hvilka i klöfsadlar förde en hel mängd
packor. Allra sist i den lilla kavalkaden kommo
ytterligare ett par svenner, hvilka höllo skarp utkik
åt ömse sidor.
Nu höll herr Sten in sin häst och ropade fram
ett par svenner att rida före för att utspana om
några stigmän möjligen syntes. Efter ett kort
andrum satte sig truppen sakta och makligt i rörelse,
under det herr Sten med välbehag betraktade den
unge mannen vid sin sida. Slutligen sade han:
»Ja, nu hafva vi tegat med hvar sina tankar
en god stund, bäst att fördrifva vägen med gladt
samspråk.»
»Rätt, herr Sten, börjen I, som har mest att
mala om mitt fädernesland. Jag har varit borta så^
många år och vet ej mycket af hvad som timat.»
»Välan, min son, som jag helst vill kalla dig,
hör då fortsättning på hvad jag förtaide dig igår
under färden. Jag slutade med när Sten Sture,
den härlige mannen, efter att ha drifvit bort
ju-tarne, dessa falska kattor, hvilka ständigt nappat
oss i benen så snart vi vändt ögat åt annat håll
— när herr Sten, säger jag, dödssjuk återvände
till Stockholmshus och slocknade in i den eviga
hvilan uti sin släde på isen vid Bogesund, var jag
en af de få, som stodo vid hans sida. Han tryckte
då min hand och hviskade:
»Var trygg, gamle vän, Sverige skall aldrig
falla, ty efter mig skall komma en man, som Gud
själf sändt att rädda vårt land och göra det fritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
